Då har det åter gått en period sedan sista inlägget och nu är det dags med ett nytt. Jippi tänker ni, Tjoho tänker vi. 

 

Det har inte hänt så mycket här i Luxemburg sedan förra inlägget, men ändå har det hänt en hel del. Det beror på hur man ser på det och vad som intresserar än. 

En lördag för snart två veckor sedan satte vi Matlilda(Linus syster) i baksätet och körde till Frankrike för att gå på zoo. Ett zoo som överraskade oss mycket positivt. Många bra och fina djur. Eftersom vädret också var UNDERBART så kunde vi utan problem spendera en hel dag på zoo:t utan några problem. Vi fick se allt ifrån marsvin till isbjörnar. Som vi nämnde i det förra inlägget har Mikaela fått en ny kamera i 20 års present så den användes flitigt under dagen. Sammanlagt 980 bilder togs (Mikaela kallas nu för "fotogalningen"). Dock fick hon många fina bilder på både djur och människor. 

 

Zoohelgen bjöd på fint väder med riktig sommarvärme med temperaturer på 26 grader (Ja vi vet att ni i Sverige nu snart toppar det) men efter den helgen har vi inte dirket något väder att skryta med. Regn och kyligt senaste veckan och det ska fortsätta fram till 30 maj enligt prognoserna...fyfan. 

 

Mikaela nämnde i förra inlägget att hon kanske hade något hon skulle berätta för er läsare...och ja nu har hon något att berätta. Hon har nämligen slutat jobba hos sin familj. Egentligen skulle hon ha jobbat fram till sista maj men då familjen rätt tidigt hade börjat titta efter en au pair som kunde ta efter henne när hon slutade så hittade de också en au pair rätt tidigt som de verkligen fastnade för, som de kände kunde ta över efter henne. Då den nya au pairen helst ville börja den 14 maj så frågade familjen om det var okej för Mikaela att sluta tidigare, men ändå få fullt betalt månaden ut...de ville verkligen inte förlora denna au pair då de vet hur svårt det faktiskt är att få tag på någon man trivs med. Då Mikaela inte är anställd för att försvåra för familjen, utan för att förenkla så kunde hon ju inte säga nej. (Speciellt inte när hon får full lön också). Inte så svårt beslut. Även fast det självklart är jobbigt och svårt att ta farväl och säga hejdå till familjen och barnen. Framför allt barnen. 

 

Så nu är vi båda arbetslösa och har tre veckors tid att hitta på roliga saker tillsammans här i Luxemburg. Dock är det tråkigt att vädret ska vara så värdelöst hela tiden. Fast, vi ska nog rycka upp oss och se till att göra massor av saker. I onsdags var det tre veckor kvar innan vi åter står på svensk mark. Denna period har gått FRUKTANSVÄRT snabbt. 

 

Nu ska vi fokusera på hockeymatchen som är så "intressant" 

 

Ha en fortsatt bra kväll så hörs vi framåt i tiden. 

 

Hejs!