... efter ett skönt träningspass! Med strax under två veckor kvar här i Luxland så börjar vi känna att äventyret närmar sig slutet allt mer. Antar att även bloggen då kommer att avslutas då den var ett kommunikationsverktyg för att nå er där hemma, så när vi är hemma är ju allting tillbaka som det var innan.

 

Sen Mikaela slutade jobba den 14:e maj hade vi tänkt ta en tidig och slapp ledighet med många utflykter fram till hemresedatumet. Här omkring finns det så många fina platser, och bara staden i sig är trevlig att promenera i en solig dag i maj. Oturligt nog bestämde sig någon för att Luxemburg skulle vara det nederbördrikaste landet i Europa (i alla fall i år), så mycket av den här lediga tiden har spenderats inomhus i vårat rum, lite shopping då och då på något köpcentrum eller med träning. Låter kanske som vi är tråkiga som låter vädret hindra oss, men man har verkligen ingen lust att gå ut i regnet och ta en långpromenad. Vet inte hur ni har det hemma i Sverige, men en släng av medelhavsväder har ni ju haft vad vi har hört.

 

Hali hallå på er! 

 

Idag är det annandag pingst vilket för Luxemburg innebär ledigt men som för Sverige betyder work, work, work...om jag inte missminner mig helt. Mikaela här förresten. Linus är på gymmet och lyfter skrot medan jag själv har tränat på egen hand här hemma. Lite billigare så ...hehe. 

 

För att slippa få dåligt samvete och tillsägelser från er läsare så skriver jag ett inlägg rätt så tätt in på det förra. Klapp på axeln för det. Egentligen har det inte hänt så himla mycket sedan förra inlägget. Vi var på femårskalas i lördags hos min lilla tjej jag har jobbat med under min tid har i Luxemburg och det var ett riktigt litet prinsess kalas. Jag hade med mig två stycken "hejdå-presenter" en till Martha och en till Charlie. Hade köpt varsinn Sverigetröja med deras namn på och sedan nummer 10 (Zlatans nummer). Samt lite svenskt godis såsom Ahlgrens bilar och Marabou. Godiset blev en hit, men tröjorna var till en början en liten "besvikelse" speciellt för Charlie då han är så överförtjust i England. Dock försvann denna besvikelse snabbt och snart gick de omkring i tröjan hela kvällen. Score. 

 

Hockey VM kanske är något man kan nämna lite i förbifarten. Inte för att jag är jätteintresserad av hockey...men eftersom Sverige vann på egen arena så kan man ju inte annat än att bli glad och säga att det är rätt stort? Bra söndagstv kan man säga. 

 

Nu ska jag se om jag kan hitta någon man att laga till så man får i sig lite lunch. På onsdag är det endast 2 veckor kvar innan vi kommer hem...det går fort nu. Riktigt fort. 

 

Ha en bra annandag pingst allihopa så ses vi snart när vi är hemma på svensk mark. Hörs troligen av innan! 

Kram 

 

 

Då har det åter gått en period sedan sista inlägget och nu är det dags med ett nytt. Jippi tänker ni, Tjoho tänker vi. 

 

Det har inte hänt så mycket här i Luxemburg sedan förra inlägget, men ändå har det hänt en hel del. Det beror på hur man ser på det och vad som intresserar än. 

En lördag för snart två veckor sedan satte vi Matlilda(Linus syster) i baksätet och körde till Frankrike för att gå på zoo. Ett zoo som överraskade oss mycket positivt. Många bra och fina djur. Eftersom vädret också var UNDERBART så kunde vi utan problem spendera en hel dag på zoo:t utan några problem. Vi fick se allt ifrån marsvin till isbjörnar. Som vi nämnde i det förra inlägget har Mikaela fått en ny kamera i 20 års present så den användes flitigt under dagen. Sammanlagt 980 bilder togs (Mikaela kallas nu för "fotogalningen"). Dock fick hon många fina bilder på både djur och människor. 

 

Zoohelgen bjöd på fint väder med riktig sommarvärme med temperaturer på 26 grader (Ja vi vet att ni i Sverige nu snart toppar det) men efter den helgen har vi inte dirket något väder att skryta med. Regn och kyligt senaste veckan och det ska fortsätta fram till 30 maj enligt prognoserna...fyfan. 

 

Mikaela nämnde i förra inlägget att hon kanske hade något hon skulle berätta för er läsare...och ja nu har hon något att berätta. Hon har nämligen slutat jobba hos sin familj. Egentligen skulle hon ha jobbat fram till sista maj men då familjen rätt tidigt hade börjat titta efter en au pair som kunde ta efter henne när hon slutade så hittade de också en au pair rätt tidigt som de verkligen fastnade för, som de kände kunde ta över efter henne. Då den nya au pairen helst ville börja den 14 maj så frågade familjen om det var okej för Mikaela att sluta tidigare, men ändå få fullt betalt månaden ut...de ville verkligen inte förlora denna au pair då de vet hur svårt det faktiskt är att få tag på någon man trivs med. Då Mikaela inte är anställd för att försvåra för familjen, utan för att förenkla så kunde hon ju inte säga nej. (Speciellt inte när hon får full lön också). Inte så svårt beslut. Även fast det självklart är jobbigt och svårt att ta farväl och säga hejdå till familjen och barnen. Framför allt barnen. 

 

Så nu är vi båda arbetslösa och har tre veckors tid att hitta på roliga saker tillsammans här i Luxemburg. Dock är det tråkigt att vädret ska vara så värdelöst hela tiden. Fast, vi ska nog rycka upp oss och se till att göra massor av saker. I onsdags var det tre veckor kvar innan vi åter står på svensk mark. Denna period har gått FRUKTANSVÄRT snabbt. 

 

Nu ska vi fokusera på hockeymatchen som är så "intressant" 

 

Ha en fortsatt bra kväll så hörs vi framåt i tiden. 

 

Hejs!

 

Skamset tar vi oss i kragen och skriver ett inlägg efter många veckors uppehåll. Finns ingen dirket ursäkt till varför vi inte har bloggat...för det har hänt så mycket saker! Så kanske kan vi skylla på att det har hänt alldeles för mycket saker? 

 

Hur som helst, var ska vi börja? Vi kan väl börja med att säga att nu sitter det inte två ungdomar och skriver denna blogg...utan två stycken vuxna. Vi har nämnligen båda gått och blivit 20 år. 5 april var det Linus tur. Då hade vi finbesök utav hans mamma +respektive och hans dotter. Hur trevligt som helst. Vi gjorde samma saker som vi gör med alla våra gäster, tog dem på en runda genom stan, en runda ned i dalen och en tur till chocolate house. Alltid ett vinnande koncept. Eftersom de bara var här i en helg så gick helgen riktigt fort och snart var allt tillbaka till vanligt igen. Jobb för Mikaela och hushållssysslor i hemmet för Linus.

 

Dock varade inte detta "vanliga" särskilt länge, för redan på torsdagen fick vi nytt finbesök av Felicia, vår gemensamma kompis. Veckan vi hade med henne är inte riktigt rumsren, så den kan vi lämna utanför bloggen. Tiden med henne här i Luxemburg var underbart skoj, hon var som sagt här i en vecka, men det kändes som om hon var här lika kort stund som Linus mamma. Hon fick till och med vara med Mikaela när hon jobbade två dagar. Blev en sleep-over hos familjen då föräldrarna var ute och reste och roade sig. 

 

För att fortsätta tjata om besök så gör vi ett litet hopp till den 19 april då Mikaelas familj och släkt kom ned. Det var både mamma, pappa, syster, farmor, farfar, faster och fasters man. Mycket folk, men ack så trevligt vi hade det. Mikaela fyllde nämligen år 21 april, så alla passade på att komma ned för att fira henne. På fredagen hade Arja och Fredrik ställt till med cateringfest och var riktigt lyckad. Alla hade trevligt och det verkade som om alla trivdes med alla. Då Arja hade två av sina egna kompisar här på besök. Lördagen gick åt för att fira Mikaela och Linus. Öppnade lite paket (många bra paket) och gick sedan ut och åt på en gudomligt fin och god restaurang. Dock, som med så många andra besökshelger så gick även denna helg alldeles för fort. Helt plötsligt var det söndag och det var dags för alla att åka hem igen. Med tårar i ögonen vinkades det hejdå men snart får vi se dem igen.

 

I skrivande stund är det precis 5 veckor kvar till vi återvänder hem till svensk mark. Det kommer med all sannolikhet gå alldeles för fort...även fast man just nu vill att det ska gå fort. Tror att vi båda vill komma hem igen. Nu har vi varit här länge. Dock har tiden sedan jul bara flugit iväg. Vet inte riktigt var tiden har tagit vägen. 

Mikaela har kanske något att berätta om några dagar, om så är fallet. Så LOVAR vi att återkomma med det. Annars får vi se när vi återkommer härnäst...vi vet att vi är usla på att hålla bloggen uppe. 

 

Annars är det inte så mycket mer att skriva. Tror vi har täckt det mesta. Vi har båda börjat träna rätt flitigt nu igen. Förut var det löpning nu är det styrka. Dock FÖRSÖKER Mikaela hålla löpningen vid liv något sådär. Hon är nog inte kvar vid milen, men kondisen är bättre än när hon åkte. 

 

Vi antar att ni där hemma i Sverige är minst lika lediga som vi är idag. Så njut av dagen och så hörs vi! 

 

KRAM