Skamset tar vi oss i kragen och skriver ett inlägg efter många veckors uppehåll. Finns ingen dirket ursäkt till varför vi inte har bloggat...för det har hänt så mycket saker! Så kanske kan vi skylla på att det har hänt alldeles för mycket saker? 

 

Hur som helst, var ska vi börja? Vi kan väl börja med att säga att nu sitter det inte två ungdomar och skriver denna blogg...utan två stycken vuxna. Vi har nämnligen båda gått och blivit 20 år. 5 april var det Linus tur. Då hade vi finbesök utav hans mamma +respektive och hans dotter. Hur trevligt som helst. Vi gjorde samma saker som vi gör med alla våra gäster, tog dem på en runda genom stan, en runda ned i dalen och en tur till chocolate house. Alltid ett vinnande koncept. Eftersom de bara var här i en helg så gick helgen riktigt fort och snart var allt tillbaka till vanligt igen. Jobb för Mikaela och hushållssysslor i hemmet för Linus.

 

Dock varade inte detta "vanliga" särskilt länge, för redan på torsdagen fick vi nytt finbesök av Felicia, vår gemensamma kompis. Veckan vi hade med henne är inte riktigt rumsren, så den kan vi lämna utanför bloggen. Tiden med henne här i Luxemburg var underbart skoj, hon var som sagt här i en vecka, men det kändes som om hon var här lika kort stund som Linus mamma. Hon fick till och med vara med Mikaela när hon jobbade två dagar. Blev en sleep-over hos familjen då föräldrarna var ute och reste och roade sig. 

 

För att fortsätta tjata om besök så gör vi ett litet hopp till den 19 april då Mikaelas familj och släkt kom ned. Det var både mamma, pappa, syster, farmor, farfar, faster och fasters man. Mycket folk, men ack så trevligt vi hade det. Mikaela fyllde nämligen år 21 april, så alla passade på att komma ned för att fira henne. På fredagen hade Arja och Fredrik ställt till med cateringfest och var riktigt lyckad. Alla hade trevligt och det verkade som om alla trivdes med alla. Då Arja hade två av sina egna kompisar här på besök. Lördagen gick åt för att fira Mikaela och Linus. Öppnade lite paket (många bra paket) och gick sedan ut och åt på en gudomligt fin och god restaurang. Dock, som med så många andra besökshelger så gick även denna helg alldeles för fort. Helt plötsligt var det söndag och det var dags för alla att åka hem igen. Med tårar i ögonen vinkades det hejdå men snart får vi se dem igen.

 

I skrivande stund är det precis 5 veckor kvar till vi återvänder hem till svensk mark. Det kommer med all sannolikhet gå alldeles för fort...även fast man just nu vill att det ska gå fort. Tror att vi båda vill komma hem igen. Nu har vi varit här länge. Dock har tiden sedan jul bara flugit iväg. Vet inte riktigt var tiden har tagit vägen. 

Mikaela har kanske något att berätta om några dagar, om så är fallet. Så LOVAR vi att återkomma med det. Annars får vi se när vi återkommer härnäst...vi vet att vi är usla på att hålla bloggen uppe. 

 

Annars är det inte så mycket mer att skriva. Tror vi har täckt det mesta. Vi har båda börjat träna rätt flitigt nu igen. Förut var det löpning nu är det styrka. Dock FÖRSÖKER Mikaela hålla löpningen vid liv något sådär. Hon är nog inte kvar vid milen, men kondisen är bättre än när hon åkte. 

 

Vi antar att ni där hemma i Sverige är minst lika lediga som vi är idag. Så njut av dagen och så hörs vi! 

 

KRAM